Dikt och verklighet

Gustaf Skoglund har haft sin atelje i Stenhuggeriet i Söndrum sedan 1954.Han har deltagit i samlingsutställningar på Mjellby Konstgård men har aldrig tidigare ägnats en separatutställning där. På väggarna hänger nästan enbart naturmåleri. Motiven skapar han själv även om inspirationen kommer från en rad faktiska platser. Han hämtar en träd från en plats och en sten och ett vattenfall från en annan. Fascinationen för vattnet, strömmarna och källorna genomsyrar Gustaf skoglunds måleri. Han är medlem av källakademin och känner till många myter och skrönor om skogens källor.

Rädd för människan
Han berättar om Drakakällan där bygdens folk i ofredstid gömde sina värdeföremål. Som namnet antyder troddes denna källa vara vaktad av en drake. Men det är inte främst folkloristiken som intresserar Gustaf skoglund. Den mer verklighetsförankrade historien är en större drivkraft. -Det är konstnärens uppgift att hålla berättelsen levande. Vi kan inte bara skyffla arvet åt sidan, säger han-. Människorna lyser med sin frånvaro i de flesta bilderna. -Jag är rädd för människorna. De ställer till jävelskap vad de än håller på med. Det är deras spår jag skildrar och det är inte positiva spår.

Väckarklocka.
Gustaf Skoglund berättar att han fick något slags uppvaknande när han läste Harry Martinssons episka diktcykel "Aniara"1956 .Aniara är namnet på ett rymdskepp som evakuerar 8 000 flyktingar från den strålskadade jorden. Ombord på skeppet längtar passagerarna tillbaka till "Doris dal" och tittar bland annat på film för att minnas hur vackert där en gång var. -Då tänkte jag att vi måste bevara det vi har, vara rädda om det.

MALIN HENRIKSSON

Källa: Hallands Nyheter 4 november 1998

Nästa recension >>