Aktuellt
Om konstnären
Offentliga arbeten
Recensioner
Gruppbesök
Film

Gustaf Skoglund ur tiden

Naturlyrikens mästermålare i Halmstad

Konstnären, folkmusikanten och akademiledamoten i ”Akademin för de friska källorna” Gustaf Skoglund, Stenhuggeriet, Söndrum, avled på onsdagen efter en tids sjukdom i en ålder av 80 år. Sedan länge räknades han som en permanent medlem av Halmstads konstnärskoloni – en naturlyriker som inte sällan använde den mystiska vattenådern som referens och motiv.

Gustaf Skoglund var född smålänning i Östra Torsås i Kronobergs län. Hans födelse blev dramatisk till följd av att han var enäggstvilling och den nyfödde som kom sist. Förlossningsvården var ännu i sin linda, men båda klarade spädbarnsårens kriser. Både Gustaf Skoglund och hans tvillingbror Lennart visade sig tidigt ha konstnärliga talanger. Brodern spelade fiol medan Gustaf Skoglund målade och tecknade. Men att han skulle bli yrkeskonstnär var knappast något han då föreställde sig. I stället blev det ett antal år i västgötsk textilindustri innan han under en sejour på Borås konstgilles målarskola i början på 1950-talet fick en stabilare grund lagd och kompassriktningen uttagen.

Använd färgen!

Fyra års förkovran hos Torsten Renqvist på Valand i Göteborg följde och med sig ut i livet fick han uppmaningen ”använd färgen”, när han alltför välanpassat anslutit sig till de askgrå ideal som etablerats som reaktion mot den så kallade Göteborgskolorismen.

Och med färgen har Gustaf Skoglund genom åren handskats mycket och gärna och framgångsrikt – under vissa perioder har hans palett varit en av Halmstadmåleriets mest sprakande och hans dukar mötesplats för rött och gult och grönt i en polyfoni som knappast någon annan än upphovsmannen själv förstått att till fullo kontrollera eller tillgodogöra sig.

Som nämnts räknades Gustaf Skoglund sedan länge som permanent medlem av Halmstads konstnärskoloni. I generationen närmast efter Halmstadgruppen var hans namn ett av dem som alltid nämndes tillsammans med mer eller mindre jämnåriga målarkolleger som Hardy Strid, Olle Agnell, Alvar Jonson, Nils Johansson och Hans Fagerström. Litet stretade de alla i motvind och i skuggan av de sex ”stora” för att först så småningom komma ut i ljuset.

Drygt 20-talet separatutställningar och något halvdussin offentliga utsmyckningsuppdrag hann Gustaf Skoglund med under årens lopp. Dessutom deltog han i en mängd grupputställningar med särskilt hög frekvens för den halländska höstsalongen och Smålandssalongen i Värnamo som han hedrade med årlig medverkan.

I sammanhanget kan nämnas att Gustaf Skoglund i alla år varit en fångstman och jägare – ett intresse han ärvde efter sin far.

Naturintresserad

Att naturen var ett av Gustaf Skoglunds stora intressen märks också på hans målningar. Ofta ser man i dem en källa och under senare år började han också måla dit ett kvinnligt väsen.

Gustaf Skoglund var hedersledamot i ”Akademin för de friska källorna” vars syfte är att öka intresset för naturfenomenet. Han älskade att sprida kunskap om källorna och har bland annat hållit föredrag i ämnet på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Vid sidan om lyriken och naturen var musiken Gustaf Skoglunds stora inspirationskälla. Och det handlar då om folkmusiken som han hade ett mycket intimt förhållande till även om den kom sent in i hans liv. Han både trakterade och byggde nyckelharpor – sex blev det genom åren – och han var en flitig deltagare i de sammankomster där spelmän möts och traditionen och kulturarvet vårdas.

Gustaf Skoglund arbetade nära nog in i det sista, varje dag året runt. I en intervju, inför sin 80-årsdag i början av april i år, framhöll han att en konstnär blir aldrig pensionär, bara äldre och mognare...

Närmast sörjande är hustrun Ing-Marie samt sönerna Jan-Erik och Paul med familjer.

2003-10-09

Nästa >>